lördag 29 maj 2010

Äntligen utställning! Nu kan man pusta ut!



Mingel och tingel!




Mina bilder är änligen på väggen, trots allt!










Under vecka 18 fick vi göra en hemsida, samt ta fram en bild som skulle vara med i utställningskatalogen! Jag valde att omarbeta en bild föreställande en av mina grafiska tryck. Det jag gjorde var att ta fram svärtan och höja kontrasten, så att kanterna skulle försvinna då den hamnade i foldern..
Det kan tyckas att jag skulle ha med en bild på befintligt smuts. Den smuts som är ursprunget till mina bilders förkomst. Men för mig var det inte smutsen som var det vesäntliga, än mindre vilken smuts som avbildats.

Avbildningen av smutsen jag valt är i vissa fall inte så avbildande, utan mest ett utgångsläge för skapande av konst. Det var ytterligare en anledning till varför jag kände att det inte var nödvändigt att ta med detta i utställningsfoldern. Det var heller inte nödvändigt att beskriva detta för betraktare. Kanske hade det räckt med min rubrik

"Smuts en symbol för skapande av abstrakt form?"

Men då kan man fråga sig, vad det är jag vill synliggöra egentligen?

Visst kan man enkelt säga att jag synliggör smuts, men inte så som man i vanliga fall kan tänka sig. I mitt arbete gömmer jag undan smutsen i det onämda, så att betraktaren ska kunna skapa sina egna bilder ur den inre fantasin i sitt undermedvetna. I mitt synliggörande finns det många viktiga aspekter. Vad är det som ska synliggöras? Hur ska det synliggöras? Hur ska betraktaren påverkas av det som synliggörs?

Mitt svar på detta är, att jag delvis vill använda något som i vår ordnade värld har ett lågt och kanske ointressant värde (smutsen), motsats till det höga värde som viss konst kan ha. Jag vill sudda ut rangordningar och hierarkier som är inlärda. Se vad det är och strunta i vad det har för ursprung. Därför är det bra att bilderna är så abstrakta att det inte går att urskilja något, genom detta måste betraktaren både använda erfarenheter kombinerat med fantasin, vilket förhoppningsvis kan leda till det undermedvetna inom oss. I vissa fall kanske förutfattade ordningar suddas ut?

Som jag tidigare har nämnt är det meningen att man eggar det undermedvetna, trots att även detta är ordnat på ett eller annat sätt. Jag vill inte leda betraktaren till något, utan betraktaren ska leda sig själv. Därför saknar bilderna titel och exakt beskrivning av sitt ursprung. Skulle jag ha gett en titel åt vardera bild, tror jag att det skulle påverka för mycket hur mina bilder skulle uppfattas av betraktaren.

Men trots detta hemlighetsmakeri, finns det bilder på den smuts som jag avbildat i mina grafiska blad på min hemsida. Dit kan folk söka sig ifall det känner tristess eller frustration över att inte veta eller förstå vad det är man tittar på...

Färdig monterad bild



















Bild under montering






Kartong delvis under press, för att limmet ska fästa!



Förutom ramproblemen, gällde det att bygga och limma ihop pappen innanför ramen. Jag hade byggt en förhöjning vilket det grafiska bladet skulle fästas på. Vissa blad skulle ha passportourkant medan vissa inte hade någon kant alls. Detta berodde främst på hur lyckat trycket var. Inte bildmässigt lyckosamma, utan hur pass mycket jag måste gömma kanterna. Vissa tryck var buckliga pågrund av förmycket färg under tryck processen. Därför krävdes det kanter för att släta ut detta, så att det grafiska bladet skulle kunna slätas ut och fästas på pappskivan som var limmad på den förhöjd inner ramen.. (Titta på bilderna så förstår man bättre!) Allt limmande krävde tyngder av olika slag, både metall föremål och tunga träskivor placerad ovanpå för att limmet o grafiken skulle fästa.. Förutom att det var svårt att få allt på plats och limmet att fästa, var detta mycket tidskrävande! Det mesta av detta arbete höll jag på med under vecka 19.

Nu när jag ser tillbaka, så hände det mesta inom ramtillverkningen under vecka 19!



När jag påbörjat att tillverka nya lister för ramen med exakta måtten för att passa ihop med det gamla oförstörda bitarna, fick jag äntligen hämta glasen.. Det visade sig att alla mått var fel på glasen!


Ett av glasen gick sönder, trotts att jag försökte lyfta det super försiktigt. Jag insåg då att det var omöjligt för mig att hantera så pass ömtåliga glas.. Förvisso var glasen bara 2mm tjocka, men jag tror att glasen var extra ömtåliga tack vare antireflexiva behandlingen.. Storleken hade också sin betydelse. Alltså, var det bara att frakta tillbaka glasen och låta glasmästaren skära till dem i rätt storlek och skjuta in dem i ramskåran.


Förutom detta hade jag till min besvikelse upptäckt att glaset såg ut som om det var immigt. Mina grafiska bilder skulle inte framträda så som jag hade trott. Men har man beställt antireflexivt glas så har man, tänkte jag..


Så småningom var det dags att hämta ut två tillskurna passportourer från en ramverksta på söder. Själv hade jag misslyckat när jag försökt skära ut så pass stora bitar som jag behövde för två av mina grafiska bilder. Jag såg hur hundralapparna flög iväg och jag insåg att det var lika bra att låta en yrkesman göra det...


När jag väl var där, fick jag se hur ett antireflexivt glas såg ut. Alltså helt normalt utan immag yta... Jag hade fått något man använde på 70-talet sa rammästaren...


Det var trots allt inte rätt glas som jag fått, jag kände att jag måste ringa upp glasleverantören igen.. Det av inte så poppis att avbeställa allt. Nu har jag inget att göra med Hägerstens glas längre.. De visste inte hur ett anti reflexivt glas såg ut, påstod de.. Jag hade förklarat noga var jag skulle använda det till. Det är svårt att se hur grafiska bilder ser ut genom ett immigt glas... Dessutom kostar ett riktigt antireflexivt glas 2500kr kvadratmetern, så 3000kr hade inte räckt långt..


Nu börjar det bli panik för allt detta hände under vecka 19, innan vi skulle öppna för utställningen... Trots noga planering och hårt arbete gick saker och ting inte i lås på någon front. Bara att få ett seriöst företag att skära till mina passportourer var ett problem. Då det första stället som jag varit i kontakt med i god tid avböjde i sista sekund. Jag hade till och med åkt dit med kartongen för tillskärning, då någon på samma eftermiddag ringde och sa att de inte hade någon som kunde göra jobbet..


Det gällde även att hitta någon som kunde leverera ett 2mm tjockt planglas till fem ramar på mindre än en vecka.. Ramarna blev färdiga på torsdag och glaset jag beställde från Samglas kunde monteras och hämtas tidigast på tisdag kl. 17.00. Alltså dagen före vernissagen.. Denna tisdag jobbade jag till halv ett på natten.. Bakstyckerna skulle monteras fast och sista biten på ramen skulle limmas efter att glaset var färdigmonterat i ramen. Varför sista biten på ramen inte var limmad och bakstycket inte fastsatt, var för att man skulle kunna trä in glaset i fåran på ramen lättare.


När jag öppnade förpackningen var ett glas sönder i kanten, vilket jag inte kunde göra någonting åt innan utställningen...

För rambygget räknar jag med några veckor men det hela blev ca fyra veckor då jag stötte på en massa problem under tillverkningsprocessen.... det hela blev en mardröm på slutet.. Ett tag trodde jag att det skulle sluta med att jag fick ställa ut mina grafiska bilder endast med passportourer och bakstycke av MDF.. Jag var så pass stressad att jag i slutändan lyckades korta av 6 bitar en centimeter för kort för att passa till det beställda glasen. Det var bara att börja om från början.. Såga ut 5 cm breda plankor från 2 cm tjock playwood. Såga till skåran där glaset skulle sitta och skåran för bakstycket till MDF skivan. Sen var det bara att måla fem lager med färg igen...


Jag testar hur bilden ser ut med den blivande ramen. Ännu är inte ramen limmad och glaset saknas. Jag har gjort en beställning på anti reflexivt glas... Det hela kommer att hamna på 3000kr ca... Dyrt trots rabatt för att man går på Konstfack...


Plåt nummer fem!

Denna plåt har jag tyvärr bara hunnit att trycka en gång. Det finns ett bra tryck och ett misslyckat tryck... Om jag hinner kommande vecka eller då skolan är slut, kommer jag att testa en tryckomgång till. Jag tror trots allt att det blir svårt att få till ett så pass bra tryck som jag har med i utställningen. Men alltid ska man försöka, för sen är det meningen att jag kasserar dessa plåtar! Förutom att det inte ska finnas så många tryck av varje bild, håller inte plåtarna sin kvalité för att ge godtagbara resultat. När den tjocka gesson plattas ut börjar relief mönstret försvinna, vilket jag tycker missgynnar bilderna..