Vecka 3

Ja det är nog lika bra att jag skriver om allt då jag inte lyckas hitta en enda blogg som jag skrivit! Allså börjar jag med vecka 3 happenings!

Måndag gick vi igenom vad kursen skulle innefatta med schema och upplägg etc.

Det viktigaste för mig var, att jag fick information om att vi alla skulle arbeta med ett eget projekt som skulle handla om att synliggöra det verkliga. Vi skulle arbeta oss fram genom den egna processen och se vart det skulle föra ens konstnärliga arbete mot. Vi får välja material och tillvägagångssätt. Använda de medel som man själv känner passar för ens process. I slutändan ska ens undersökande projektarbete leda till att synliggöra det verkliga, vilket är kursens tema.

Synliggörandet av det verkliga är för mig ett mycket brett område och i princip handlar det om allt som jag kan uppfatta i huvud taget. Eller det jag inte kan uppfatta, men endå finns i mitt medvetande genom kunskap och reflektioner av de jag upplevt i mitt liv som människa..

Med tanke på att allt går att synliggöra, kan jag inte låta bli att fundera över vad man inte skulle kunna synliggöra, så som det man aldrig upplevt eller har kunskap om? Går det? I detta avseende menar jag inte det som är osynligt eller det som man inte vet med säkerhet. Exempelvis, hur världen blev till? Utan rätt och slätt det man verkligen inte vet, för att ens kunna föreställa sig något om.. Jag vågar påstå, att självklart är detta en omöjlighet, då även vår fantasi är skapad från erfarenheter på något vis.

På tisdagen samma vecka var det dags med den första workshoppen som Viktoria och Helen höll i.

Vi fick börja med att nita upp delar ur morgontidningar på en vit vägg. När väggen var helt täckt delades vi in i grupper på tre, som skulle välja en eller flera bilder/skrifter från det som var fastnitat på väggen. Utifrån dessa skulle vi ta ett ställningstagande och skriva ett statement och göra en action som skulle vara i max 20 minuter.

Detta var en givande och befriande uppgift. Kul att få arbeta med en grupp och tänka till med hjälp av texter och bilder som speglar vår omgivning och värld. Vad vill man förändra, vilket budskap ska man frambringa och vad är det som man vill ska synliggöras? De var frågor som dök direkt upp i mitt huvud. Men när actionerna hållits och workshoppen var slut så kände jag att uppgiftens tyngdpunkt låg i hur vi tolkade varandras actioner. Vad vi trodde skulle hända och hur var och en reagerade, både som grupp och som enskild. En viktig synpunkt i detta är vilken relation har de som gör en action jäntemot sin publiken?

På fredag var vi på kulturhuset och såg en uttställning av Shirid Neshat, Kvinnor utan män. Innan detta skulle vi ha sett en dokumentär av Nahid Persson, Drottningen och jag.

Efter utställningen samlades hela gruppen för att diskutera dessa två kvinnliga konstnärers synvinkel på kvinnan. Båda konstnärerna var från Iran och båda utgick från kvinnan med anknytning till det Iranska samhället.

Utställningen på Kulturhuset påverkade mig mest! Jag gillade hur de fyra filmerna i Kvinnor utan män påverkade mig visuellt! Det var både berörande och vackert att se olika kvinnors öden. Förutom kvinnans perspektiv så iaktog jag valen av bildvinklar, färger och personer man valt som karaktärer. Kort och gott, så påverkade filmernas utformning hur jag som åskådare upplevde handlingen och kvinnornas öden i de fyra olika filmerna.