Mitt PM

PM

Smuts en symbol för skapande formlöshet?

Smuts kan vara odifferentierad beroende på hur man framvisar det för åskådare. Smuts skapades av tänkandets differentierade aktivitet och utgjorde således en biprodukt av skapandet av ordning. Smutsen uppstod ur ett odifferentierat tillstånd och genom differentieringsprocessen bestod dess funktion i att hota upprättade skillnader. Slutligen återvänder smutsen till sitt sanna, urskillningslösa natur, varav formlösheten utgör således en lika passande symbol för begynnelse och tillväxt som för förmultning.[1]

Jag undersöker olika sorters smuts som tilltalar mig i både färger, mönster och kompositioner, samt dess organiska mönster som kan uppfattas som en hopad abstraktion. Utifrån denna abstraktion kan åskådare se mönster som framställs från de omedvetna. De inre omedvetna hos var och en, det som återspeglar olika tydningar och förnimmelser av vad man kan se utifrån en abstrakt bild, är essensen i mina arbeten. Genom att avbilda detta med hjälp av grafiska tryck återspeglar jag både det som finns i vår omgivning och det som inte kan beses långvarigt på grund av hälsovådliga grunder, motbjudande upplevelser eller hindrande funktioner för det avsedda. Genom att abstrahera denna verklighet skapas en slags dubbelhet i mina arbeten, där det motbjudande förs ihop med det som kan upplevas som vackert och estetiskt.

I boken Renhet och fara av Mary Douglas beskrivs det, att längtan efter rigiditet finns naturligt hos oss alla och det utgör en del av våra mänskliga villkor, en längtan efter klara gränser och tydliga begrepp. Men när vi väl har dem tillhands, måste vi antingen inse dess förhållande, att en del realiteter undgår definitioner eller också blunda för bristfälligheten i våra begrepp.[2] Dessa begränsningar försöker jag kontra genom att använda en viss teknik till ett visst område, vilket jag undersöker genom konstens nedbrytning till något odefinierbart, där gränser och ordningar suddas ut och kanske ersätts med det omedvetna och det undermedvetna.

Genom surrealismens principer försöker jag hänvisa till ett slags drömtillstånd som metod. Det känns viktigt att få tillträde till det omedvetna och förlika till surrealismens ifrågasättande av tankesätt och föreställningar som vi ofta associerar till. Intentionerna är att betraktaren ska kunna projicera sina egna upplevda erfarenheter och upplevelser i mina abstrakta verk. För att sudda bort alla föreställningar och gränser hos var och en, försöker jag gestalta en verklighet som uttrycker en upplevelse av abstrakta former. Trots att utgångsläget är en avbildning via fotografisk bild, blir det inte lätt för betraktaren att tolka dess verkliga ursprung eller dess existerande kontext, utan att få tillgång till hjälpmedel så som beskrivande text. Ännu mer svårbegripligt blir bildernas återgivningar, då jag arbetar med en ytterligare projicering, genom en viss grafisk metod.

Min subjektiva position i denna process är det jag uttrycker. De jag uttrycker kommer med all sannolikhet inte vara de samma som mottagaren upplever, eftersom dessa upplevelser är format genom tidigare erfarenheter. Detta betraktande innebär en personlig perception, det jag i grafiska tryck yttrar som abstrakt och organiskt är min projicering av det verkliga i ett bestämt utsnitt. Mina arbeten avser att vara så pass abstrakta att det helst inte ska gå att identifiera vad det föreställer eller vem som skapat det.


Tekniken
Det jag jobbat med hittills är olika experiment utifrån en viss grafisk teknik. Med hjälp av den valda tekniken vill jag experimentera och utforska grafikens möjligheter för att föra vidare mina visioner i det undermedvetna som kan förenas med mitt medvetna. Vilket jag nämnt tidigare vill jag visualisera det som känns motbjudande och som har en abstrakt form som tilltalar mig. Förhoppningsvis kan jag med denna teknik nå nya ingångar till källor i både mitt egna och andras omedvetna. Jag kommer att sträva efter att göra mellan 5-6 tryckplåtar i en större skala. Jag planerar att trycka cirka fem tryck från varje plåt som ger mig sammanlagt cirka 25 grafiska verk, av dessa kan jag sedan välja ett tryck från varje plåt. Mina plåtar framställs genom att jag målar tjocka lager med gesso på aluminium plåtar så att det vid tryck åstadkommer olika strukturer på pappret. Innan denna gesso torkat stör jag på med karborundum (metallspån) på en del områden där jag vill att tryckfärgen ska fästa bättre. Trycken kommer att variera då jag penslar och torkar bort färgen för hand, vilket påverkar bilden på olika sätt. Men trots denna föränderlighet försöker jag förlika färgerna med den ursprungliga bilden som varje plåt föreställer. Genom detta halvautomatiska tillvägagångssätt vill jag öppna dörren till det omedvetna. Tekniken är oförutsägbar och blir på detta sätt en utgångspunkt för både bilder ur fantasin och något man inte kan påverka. På så sätt blir mina intentioner för fortsatt arbete en hållning som kan ses som ett motverkande mot befintliga begränsningar och ett jakande för större frihet.


Kan man integrera denna typ av konstnärlig process till en växelverkan med verklighet och fantasi, eller med en yttre och inre sanning?


SLUT!
[1] Douglas Mary, (1966): Renhet och fara. Bokförlaget Nya Doxa. Nora. (s. 225)
[2] Douglas Mary, (1966): Renhet och fara. Bokförlaget Nya Doxa. Nora. (s. 227)